tisdag 5 januari 2010

Allmänintresse vs. Personlig integritet

Mediernas övervakning av händelser i samhället blir allt mer omfattande och detaljrika. Text, bilder, video och ljud kablas ut världen över samma sekund det inträffar. En total blottning av situationen och de människor som är inblandade finns tillgänglig timmen efter. Situationen har skridit till en sådan nivå att vi allt som ofta spekulerar i vad som egentligen ligger i det allmänna intresset och vart man drar eller snarare ska dra gränsen för skyddande av den personliga integriteten.

Behöver vi se bilder på avlidna människor?
Vill vi veta varenda liten detalj om brottsoffers vänner, familj och kollegor etc?
Är det rätt att namnge en misstänkt brottsling innan en fällande dom?


Många frågor men tyvärr kanske inte riktigt lika många eller åtminstone tydliga svar. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen lämnar ändå ett utrymme för tolkning och inget särskilt skydd (förutom för rent förtal) för den enskilde individen finns. Där kommer på sätt och vis de pressetiska reglerna in som ger ett slags skydd utöver det TF och YGL ger. Problemet eller ”konflikten” uppstår naturligtvis i allmänhetens rätt och intresse till information gentemot enskilda individers rätt och skydd av integritet.

Men vart ska man egentligen dra gränsen för allmänintresse och hur ska man skydda den personliga integriteten? Det finns många situationer och händelser världen över där man kan fråga sig om medierna gjort rätt eller fel i dessa frågor. Jag tänkte ta upp ett exempel som jag tycker är lite extra intressant.

World Trade Center attackerna 2001

En sådan medieövervakning som vid terrorattackerna 11:e september 2001 har nog aldrig världen tidigare sett maken till och frågan är om vi kommer uppleva något liknande igen. Inte så konstigt kanske, naturligtvis en extremt tragisk händelse men medieförhållandena var ju inte mycket annat än ”perfekta” (terrorangrepp på världens friaste land, mitt på Manhattan i New York... kan det bli ”bättre”?).

Förutom några ”mindre” brott mot de pressetiska reglerna, som det ofta blir vid katastrofsituationer, som t.ex. bild och videopublicering av döda/döende människor, så tycker jag att ett av de större felen som media gjorde var att ganska genast beskylla en grupp människor för dådet utan några egentliga bevis. Det tog inte särskilt länge innan man dömt och ”bestämt” (och t.o.m. börjat kabla ut bilder på misstänkta kapare) att det var det muslimska terroristnätverket al-Qaida som låg bakom attacken.

Konsekvensen av det hela blev ju naturligtvis en allt större misstro mot muslimer i allmänhet. Jag tänker inte börja spekulera i diverse konspirationsteorier hit och dit för jag vet ärligt talat inte vad jag ska tycka och tro om vilka som ligger bakom osv. men jag anser att medierna borde lugnat sig lite då man självklart inte ska döma någon ohörd.

Givetvis ligger det i allmänintresset att få veta vem som ligger bakom och jag antar att det är så, speciellt amerikanska, medier fungerar lite – man vill direkt kunna hitta en ”bad guy” och/eller skapa en vi-mot-dom situation även fast det inte är 100% sanning. Intressant kan ju vara att spekulera i om medierna skulle fått helt fel uppgifter och det skulle visat sig att dådet utförts av en grupp vita, kristna amerikaner istället - hade medierapporteringen och framställningen av kaparna då sett helt annorlunda ut?


/ Jesper Gärder

8 kommentarer:

  1. Jag håller med att medieövervaknigen kan ibland gå över gränsen på tal om vad man visar till allmänheten. Bilder och video på döda människor är för grymma. Man tänkte nog inte på deras familj och vänner i första hand när attackerna mot Wolrd Trade Center inträffade. Mediernas uppgift främst var att informera allmänheten utan att ta an till dem drabbade... som i samma ögonblick följde sändningarna på tv. Jag vet faktiskt inte hur man skulle kunnat göra vid en sådan situation. Man vet inte heller hur man som en människa , som en reporter reagerar när sånt inträffar...
    Man kan spekulera om medierapporteringen skulle sett annorlunda ut om dådet utfördes av en grupp vita ,kristna amerikaner. Själv tror jag att det skulle bli mer oväntat, än att få veta att det är al-Qaida gruppen som låg bakom dådet. Det finns stereotyper om muslimer i USA , så det är mer troligt att utpeka just den gruppen av människor utan att ha några som helst bevis.
    / Maria Erlandsen

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det var ett väldigt bra exempel du valde speciellt med tanken på att USA otroligt snabbt dömde ut al-Qaida och tog för givet att det var dessa som låg bakom attacken. Jag finner det än mer intressant att du även tar upp hur det skulle sett ut om det, som du skrev, varit kristna eller andra personer. Det är något jag inte tänkt på förut och det ger ialla fall mig en tankeställare.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker ändå att de flesta medier är väldigt duktiga på att inte röja den personliga integriteten. Svenska medier blir bättre och bättre. Om man går tillbaka några år. Till t ex Tsunamin eller Estonia kan man se starka kontraster på nutidens rapporteringar. Ja, såklart finns undantag och misstag som blir gjorda.
    Såklart håller jag med dej att media är väldigt snabba med att dömma, och speciellt om det är utsatta grupper i samhället.
    /Cathrine Damberg

    SvaraRadera
  4. Väldigt bra exempel! Jag tror liksom du att sättet pressen agerade på har slagit otroligt hårt mot den muslimska världen. Jag som har varit starkt kritisk mot Bush-regimen redan från början har nog tagit det mesta som skrivits med en nypa salt men kan bli oerhört frustrerad på att så många människor blint tror på regeringen och det som syns i media utan att på något vis ifrågasätta det. Mediabevakningen kunde absolut ha skett på ett mer neutralt sätt. Bilden av att "terrorister hatar frihet och därför attackerade USA" bäddar för en rad missförstånd. Även i Sverige och övriga europa finns det numer en rädsla för att sitta brevid en man i turban på flygplanet, som resultat av överrepresenterade bilden av muslimer som terrorister i amerikansk media.
    /Martin G

    SvaraRadera
  5. För att svara på dina frågor du nämner, vi behöver absolut inte se döda offer i tidningarna. Eller veta om offrens privatliv.
    Däremot tror jag att vi läsare liksom vill se hemska bilder för att känna fasa och förtvivlad. Kan ju bara ta tidningarna eller nyheterna på radio och tv. Man tar alltid upp hemska saker som händer i världen, sällan goda nyheter.
    Jag tror inte att medierapporteringen skulle vart annorlunda om det hade vart ett gäng vita amerikaner som stod bakom 9/11.
    Men det blev nog lättare att det var just AL-Quida eftersom det finns precis som Maria skriver en stereotyp över muslimer, islamister och hur de hatar USA.

    Nathalie Lundström

    SvaraRadera
  6. Det kan sannerligen vara svårt att avgöra vart man ska dra gränsen mellan allmänintresse och personlig integritet, och många gånger har den ju också överskridits i jakten på ökade upplagor och försäljningsframgångar.
    Jag tror nog att medierapporteringen hade sett lite annorlunda ut om dådet utförts av en grupp vita, kristna amerikaner. Det är ju lättare att skapa en vi mot dom-känsla när det handlar om en grupp människor som är längre bort från en själv, kanske helt enkelt för att man vet mindre om dem. Bra skrivet!
    /Oskar Fjällborg

    SvaraRadera
  7. Intressant med den avslutande frågan! Och ja, den hade sett annorlunda ut.
    Det är skrämmande hur lätt media kan vinkla misstro, och är man inte så källkritisk så blir det ju lätt att man drar alla över en kam.

    Intressanta vinklingar och bra exempel!

    /Emma T.

    SvaraRadera
  8. Liselotte Englund25 januari 2010 kl. 14:37

    Hej Jesper och resten! Intressant ämne och bra inlägg! I dagarna aktualiserat genom bilder från Haiti. Läs mer här: http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/article118511.ece
    Hälsningar!
    Liselotte

    SvaraRadera