tisdag 5 januari 2010

Pressetik vid känsliga händelser

Mordet på Linda Chen och namnpublicering av Mats Alm.



En kvinna från Falun anmäldes den 2e augusti försvunnen. Hennes namn var Linda Chen
Mats Alm, kvinnans fästman och sambo, gick ut i tv3s program, Efterlyst, och tog själv kontakt med tidningar för att få ytterligare hjälp.
Den 18 september greps Mats Alm som misstänkt för mordet på sin fästmö, Linda Chen.

Enligt de pressetiska reglerna ska man noga överväga konsekvenserna av namnpublicering som kan skada andra människor.
Hur fungerar det i fallet med mordet på Linda Chen? Finns det några rätt eller fel?
Det var trots allt hennes fästman som själv tog kontakt med Efterlyst. Enligt tidningarna är det Mats Alm som själv bjudit dit reportern.
I ett sådant här extremt fall blir de etiska reglerna svårtolkade.

Man ska undvika att publicera namn och bild för att skydda de som är nära anhöriga till offret, men även de som är nära till gärningsmannen. Det är två familjer, väldigt hårt drabbade av en otäck händelse. Och även om mordet på Linda Chen kan anses vara allmänintresse så ska det visas hänsyn till de som är drabbade.
När det senare visat sig att Mats Alm är misstänkt och blivit gripen för mordet på sin fästmö, tycker jag att namnpubliceringen blir berättigad, men jag anser fortfarande detta borde ha undvikits. Man kunde i stället, redan från början, refererat till Mats Alm som ”sambo” eller ”fästman”, för att undvika känsliga publiceringar.

Aftonbladet.se kan man följa artiklarna om Linda Chen och Mats Alm, och man kan se att de publicerat namn och bilder, inte bara på offer och gärningsmannen, utan även offrets familj, bland annat Lindas bror Chris Chen, och hennes mamma Juan.

Personligen anser jag inte att detta är allmänintresse. Skulle det visa sej att Mats Alm talar sanning och att Linda Chen faktiskt blivit kidnappad så anser jag det vara fel att publicera namn och bild på offrets familj, eftersom man inte vet vad kidnapparen varit ute efter.
Först efter en dom tycker jag att det är okej att publicera.


Aftonbladet.se skriver även om ett ögonvittne som cyklat förbi och sett en man knuffa in Linda Chen i en mörk bil med tonade rutor.
Signalementet som då kom fram stämde in på Lindas utseende och kläder, men det verifierades inte att det var hon. Läs artikeln här.


Ett annat vittne, Lars Gauffin, var en utan de första att träffa Mats Alm efter att han saknats i tre dygn.
Han säger så här till Aftonbladets reportrar;
– ”Min känsla var att någon försöker sätta dit honom. Det fanns inget som tydde på att det inte skulle vara så. Om Mats Alm ljuger är han en väldigt skicklig skådespelare. ” Läs artikeln här.

Eftersom Mats Alm i skrivande stund, 4e januari 2010, fortfarande bara är misstänkt för brott, och inte dömd, borde därför inte namnpubliceringen ägt rum.
Enligt min mening borde inte tidningar gått ut med varken namn eller bild i sammanhanget mordmisstänk, trots att han tidigare själv gjort det. Då han själv gick ut var eftersom han efterlyste sin fästmö och inget annat, då var det hans eget val.


Aftonbladets ansvarige utgivare, Lena Mellin, skriver såhär angående namnpubliceringen;
"Mats Alm har själv sökt offentlighet genom att utförligt berätta om sin försvunna fästmö. Han har gjort det upprepade gånger. Trots det är det inte alls oproblematiskt att namnge honom. Enligt normal pressetik skulle man inte ha gjort det.
Men det hade varit väldigt svårt att överhuvud taget fortsätta att skriva om mordet på Linda Chen utan att läsarna ändå förstått att den polisen misstänker för brottet är fästmannen.
Men eftersom han namnges är det ännu viktigare än vanligt att ständigt påpeka att han nekar till brottet. Och att han i skrivande stund endast är anhållen."
Läs artikeln här.

Det finns varken rätt eller fel i det här fallet, det handlar enbart om moral och etik.



Cathrine Damberg

















8 kommentarer:

  1. Varken rätt eller fel i det här fallet. Det håller jag med. Jag håller också med Aftonbladets ansvarige utgivare Lena Mellin om att det skulle bli oerhört svårt att skriva om mordet på Linda Chen utan att läsarna skulle ha förstått att den som polisen misstänker för brottet är hennes fästman. I en sån situation, när den "drabbade" ( i det fall Mats Alm,fästmannen) går ut i Tv och berättar om kidnappningen på hans fästmö , blir både parternas närstående berörda. Men det är klart hemskt att få veta att din son eller din bror är misstänkt för själva mordet, det håller jag med om. Det är svårt att ta någons sida i den situation, om det var rätt eller fel att namnge den missttänkta. Mats Alm har själv gått ut i Tv:en och berättat, skapat stora rubriker och sedan tar händelseförloppet en rejäl sväng och Mats framstår inte längre som den drabbade utan som misstänkt. Medier möts av moral och etik frågor. Ska man gå ut med namnet på den misstänkta när historien redan är i allmänintresset?
    /Maria Erlandsen

    SvaraRadera
  2. Jag håller fullständigt med dig i din mening att det varken finns något rätt eller fel här. Men att Mats Alm själv sökte mediernas uppmärksamhet gör att man funderar på om detta bara var ett trick för att han skulle verka oskyldig eller om han verkligen på riktigt bara letade efter sin fästmö?
    Att tidningarna däremot publicerar bilder på Linda Chens familj tycker jag är totalt fel och omoraliskt.

    SvaraRadera
  3. I det här fallet har ju saker skett i lite omvänd ordning. Att Mats som tidigare efterlyst Linda helt plötsligt är misstänkt för mordet sätter tidningarna i en svår sits. Det är ju självklart en intressant vändning i storyn men etiskt svårbedömt. Du nämner att man redan från början kunde ha refererat till Mats som "sambon" eller "fästmannen" och jag delar din uppfattning där. Det finns ju ändå fall där en anhörig till offret är den skyldige. Både efterlyst och tidningarna borde ha försäkrat sig om att det inte rådde några misstankar om att Mats var inblandad i mordet innan de publicerade hans namn. Bra inlägg om ett svårt ämne.
    /Martin G

    SvaraRadera
  4. Mats Alm gick självmant ut i tv3 på deras topprogram Efterlyst och grämde sig över hans fästmös försvinnande och visade bröllopsfoton tagna i Kina och vände sig till svenska folket om hjälp.
    Allt för att rikta uppmärksamheten från honom.
    Senare när han blev anhållen tycker jag absolut att tidningarna gjorde rätt i att publicera bild och namn i tidningarna.
    Jag tycker att det ligger i allmänhetens intresse att få reda på grova brottsnamn med bild.
    Men jag gillar ditt resonemang och tar det till mig.

    Nathalie Lundström

    SvaraRadera
  5. Väldigt bra skrivet om ett väldigt svårbedömt fall. Men jag tycker nog ändå att det var rätt att publicera hans namn, just eftersom att det hade varit näst intill omöjligt att inte göra det om man skulle fortsätta skriva om fallet. Lena Melin förklarar det ju väldigt bra. Däremot att publicera namn och bild på offrets familj är ju mer tveksamt. Det hade man gott och väl kunnat låta bli att göra.
    /Oskar Fjällborg

    SvaraRadera
  6. Ett otroligt svårbedömt och märkligt fall. Att Mats i detta fallet kontaktat medierna själv sätter dem naturligtvis i en ganska svår situation när han helt plötsligt är misstänkt för dådet. Som Lena Melin säger så går man ju egentligen emot de pressetiska reglerna men eftersom fallet är så unikt måste man bortse från dessa, vilket jag tycker är helt korrekt agerat. Kanske skulle man just refererat till Mats som ”sambo” eller ”fästman” från början precis som du nämner.
    /Jesper Gärder

    SvaraRadera
  7. Det är svårt att avgöra när det är OK med namn- och bildpublicering. I vissa brottsfall kan det ju vara till stor hjälp. Dock anser jag att publiceringen av familjen var fel.

    Bra inlägg!

    /Emma T

    SvaraRadera
  8. Liselotte Englund25 januari 2010 kl. 15:19

    Bra inlägg, Catrine, och engagerade kommentarer från er andra! Ja, detta är verkligen ett delikat problem, som ni resonerar intressant kring. Läs här om ett något liknande fall i samband med polismorden i Malexander, då alla utom Norrköpings Tidningar valde att publicera namn: http://www.journalisten.se/artikel/486/ensam-i-landet-norrkoepings-tidningar-avstar-namnpublicering
    Ett sådant förhållningssätt blir också knepigt. NT har ryggen fri, men eftersom mediekonsumenter tar del av olika medier så får ju individen informationen ändå.
    Jag håller f ö med om att det är en väsentlig skillnad mellan potentiell förrövare och anhöriga.
    Liselotte

    SvaraRadera