Allmänintresse vs. Personlig integritet

Mediernas övervakning av händelser i samhället blir allt mer omfattande och detaljrika. Text, bilder, video och ljud kablas ut världen över samma sekund det inträffar. En total blottning av situationen och de människor som är inblandade finns tillgänglig timmen efter. Situationen har skridit till en sådan nivå att vi allt som ofta spekulerar i vad som egentligen ligger i det allmänna intresset och vart man drar eller snarare ska dra gränsen för skyddande av den personliga integriteten.

Behöver vi se bilder på avlidna människor?
Vill vi veta varenda liten detalj om brottsoffers vänner, familj och kollegor etc?
Är det rätt att namnge en misstänkt brottsling innan en fällande dom?

Många frågor men tyvärr kanske inte riktigt lika många eller åtminstone tydliga svar. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen lämnar ändå ett utrymme för tolkning och inget särskilt skydd (förutom för rent förtal) för den enskilde individen finns. Där kommer på sätt och vis de pressetiska reglerna in som ger ett slags skydd utöver det TF och YGL ger. Problemet eller ”konflikten” uppstår naturligtvis i allmänhetens rätt och intresse till information gentemot enskilda individers rätt och skydd av integritet.

Men vart ska man egentligen dra gränsen för allmänintresse och hur ska man skydda den personliga integriteten? Det finns många situationer och händelser världen över där man kan fråga sig om medierna gjort rätt eller fel i dessa frågor. Jag tänkte ta upp ett exempel som jag tycker är lite extra intressant.

World Trade Center attackerna 2001
En sådan medieövervakning som vid terrorattackerna 11:e september 2001 har nog aldrig världen tidigare sett maken till och frågan är om vi kommer uppleva något liknande igen. Inte så konstigt kanske, naturligtvis en extremt tragisk händelse men medieförhållandena var ju inte mycket annat än ”perfekta” (terrorangrepp på världens friaste land, mitt på Manhattan i New York... kan det bli ”bättre”?).

Förutom några ”mindre” brott mot de pressetiska reglerna, som det ofta blir vid katastrofsituationer, som t.ex. bild och videopublicering av döda/döende människor, så tycker jag att ett av de större felen som media gjorde var att ganska genast beskylla en grupp människor för dådet utan några egentliga bevis. Det tog inte särskilt länge innan man dömt och ”bestämt” (och t.o.m. börjat kabla ut bilder på misstänkta kapare) att det var det muslimska terroristnätverket al-Qaida som låg bakom attacken.

Konsekvensen av det hela blev ju naturligtvis en allt större misstro mot muslimer i allmänhet. Jag tänker inte börja spekulera i diverse konspirationsteorier hit och dit för jag vet ärligt talat inte vad jag ska tycka och tro om vilka som ligger bakom osv. men jag anser att medierna borde lugnat sig lite då man självklart inte ska döma någon ohörd.

Givetvis ligger det i allmänintresset att få veta vem som ligger bakom och jag antar att det är så, speciellt amerikanska, medier fungerar lite – man vill direkt kunna hitta en ”bad guy” och/eller skapa en vi-mot-dom situation även fast det inte är 100% sanning. Intressant kan ju vara att spekulera i om medierna skulle fått helt fel uppgifter och det skulle visat sig att dådet utförts av en grupp vita, kristna amerikaner istället - hade medierapporteringen och framställningen av kaparna då sett helt annorlunda ut?

/ Jesper Gärder

Yttrandefrihet på internet

Internet har blivit en slags fristad där man kan uttrycka elakheter till andra människor och tros då gömma sig bakom sin dataskärm och sitt IP nummer och på så sätt komma undan med hot, förolämpningar eller grova trakasserier. Internet är ingen fristad, internet är numer många människors arbetsplats.

Internet har blivit en plattform för så mycket och där så många olika människor samlas.

Nu menar jag främst bloggar i alla dess former så som microblogg, 
twitter och den ursprungliga dagboks bloggen. 

Under 00'talet växte den provocerande bloggen fram och först ut var den numer ödmjuka Alex Schulman, då han startade sin blogg på stureplan.se under bloggdomänet Att vara Alex Schulman.

Efter ett tag så visste alla vem Alex Schulman var, då han upprörde och provocerade. Alex Schulman och hans dåvarande fru Katrin Schulman rivstartade deras karriärer på att vara elaka. Dom e-mobbade andra offentliga människor i Sverige som tillexempel Marcus Birro som ofta fick stå ut med Alex's trakkaserier.

När Alex blogg på Stureplan lades ner i April 2007 efterföljde en våg av andra bloggare som nu visste att du blir känd genom att vara provocerande och elak.

Katrin Zytomierska tidigare Alex Schulman hustru fortsatte med sin blogg och på samma spår med att provocera och otillåtliga yttranden. Hon har idag expanderat sin karriär och är väldigt efterfrågad just på grund av sin ostyrda ärlighet. Hon har bland annat varit programledare för Idol eftersnack och sänder på radiostationen the Voice varje torsdag där hon har skapat massvis med rubriker och skapat bråk med tillexempel Carolina Gynning, Blondinbella och Andreas Kleerup där hon i radio gick ut och kallade honom för knarkare.

Organisationen Friends jobbar för att motarbeta mobbning, de har gjort en enkätundersökning om e-mobbning, där det tydligt kommer fram hur vanligt e-mobbning är. Jag tycker inte alls det är okej att internet just nu fungerar som ett låtsas land där miljoner med människor vistas dagligen och där det skrivs så elaka och grova saker till människor bakom dataskärmar och där man kommer undan med det. Vi har yttrandefrihet i Sverige, vi ska få lägga ut bilder på oss själva eller texter om våra åsikter utan att få kommentarer som '' Hur kan du tycka så idiot!'' eller '' Jag tycker synd om dig som vaknar med det där ansiktet varje dag''. 

Det är framförallt ungdomar som skriver och läser bloggar, en bloggare som går under domänet Kissie skriver ofta om vikthets och hur smal man måste vara och att låren inte ska gå ''ihop''. Nu har det kommit fram genom en annan blogg att ‘’Kissie’’ var med och påverkade till att en ung tjej tog livet av sig för att hon inte tyckte att hon levde upp till kroppsidealet ‘’ Kissie’’ förespråkade. I blogginlägget som Kissie följde upp med tar hon inget ansvar till hennes texter eller tar åt sig att hennes texter kan skada svaga ungdomar med dåligt självförtroende som läser hennes blogg.

Jag tycker absolut att internet har blivit en fantasivärld där inga lagar gäller och där politikerna står maktlösa inför att lagstifta om diverse skyddande lagar.

Man kan inte skriva vad som helst på internet, man får inte trakassera andra människor genom sin dator.

Att man sitter och skriver sina trakasserier på ett tangentbord gentemot att man säger det med tal gör det inte mer okej. I bloggvärlden är det mer än regel än ett undantag att man provocerar för att bli uppmärksammad. Blondinbella som länge var Sveriges största blogg och som ''slog igenom'' som sjuttonåring fick hatbrev skickade till sin hemadress, hennes vänner blev misshandlade för att dom synts med henne i bloggen och hon kunde inte vistas på platser  för då blev hon attackerad med glasflaskor. Det är en otroligt hemsk utveckling hur bloggfenomenet har blivit en plats att trakassera och trampa på andra människor i hopp om att komma någonstans med sin hemsida.

Hur långt ska detta gå? Hur länge ska detta tolereras och kan vi som läsare kräva förbättring eller är det så att vi liksom hat-älskar dessa bloggare för att dom är så olika från det som är normen om vad man ska läsa?
Vad tycker du? Berätta gärna om dina tankar kring näthatet.

Nathalie Lundström

Pressetik vid känsliga händelser

Mordet på Linda Chen och namnpublicering av Mats Alm.



En kvinna från Falun anmäldes den 2e augusti försvunnen. Hennes namn var Linda Chen
Mats Alm, kvinnans fästman och sambo, gick ut i tv3s program, Efterlyst, och tog själv kontakt med tidningar för att få ytterligare hjälp.
Den 18 september greps Mats Alm som misstänkt för mordet på sin fästmö, Linda Chen.

Enligt de pressetiska reglerna ska man noga överväga konsekvenserna av namnpublicering som kan skada andra människor.
Hur fungerar det i fallet med mordet på Linda Chen? Finns det några rätt eller fel?
Det var trots allt hennes fästman som själv tog kontakt med Efterlyst. Enligt tidningarna är det Mats Alm som själv bjudit dit reportern.
I ett sådant här extremt fall blir de etiska reglerna svårtolkade.

Man ska undvika att publicera namn och bild för att skydda de som är nära anhöriga till offret, men även de som är nära till gärningsmannen. Det är två familjer, väldigt hårt drabbade av en otäck händelse. Och även om mordet på Linda Chen kan anses vara allmänintresse så ska det visas hänsyn till de som är drabbade.
När det senare visat sig att Mats Alm är misstänkt och blivit gripen för mordet på sin fästmö, tycker jag att namnpubliceringen blir berättigad, men jag anser fortfarande detta borde ha undvikits. Man kunde i stället, redan från början, refererat till Mats Alm som ”sambo” eller ”fästman”, för att undvika känsliga publiceringar.

På Aftonbladet.se kan man följa artiklarna om Linda Chen och Mats Alm, och man kan se att de publicerat namn och bilder, inte bara på offer och gärningsmannen, utan även offrets familj, bland annat Lindas bror Chris Chen, och hennes mamma Juan.

Personligen anser jag inte att detta är allmänintresse. Skulle det visa sej att Mats Alm talar sanning och att Linda Chen faktiskt blivit kidnappad så anser jag det vara fel att publicera namn och bild på offrets familj, eftersom man inte vet vad kidnapparen varit ute efter.
Först efter en dom tycker jag att det är okej att publicera.


Aftonbladet.se skriver även om ett ögonvittne som cyklat förbi och sett en man knuffa in Linda Chen i en mörk bil med tonade rutor.
Signalementet som då kom fram stämde in på Lindas utseende och kläder, men det verifierades inte att det var hon. Läs artikeln här.


Ett annat vittne, Lars Gauffin, var en utan de första att träffa Mats Alm efter att han saknats i tre dygn.
Han säger så här till Aftonbladets reportrar;
– ”Min känsla var att någon försöker sätta dit honom. Det fanns inget som tydde på att det inte skulle vara så. Om Mats Alm ljuger är han en väldigt skicklig skådespelare. ” Läs artikeln här.

Eftersom Mats Alm i skrivande stund, 4e januari 2010, fortfarande bara är misstänkt för brott, och inte dömd, borde därför inte namnpubliceringen ägt rum.
Enligt min mening borde inte tidningar gått ut med varken namn eller bild i sammanhanget mordmisstänk, trots att han tidigare själv gjort det. Då han själv gick ut var eftersom han efterlyste sin fästmö och inget annat, då var det hans eget val.


Aftonbladets ansvarige utgivare, Lena Mellin, skriver såhär angående namnpubliceringen;
"Mats Alm har själv sökt offentlighet genom att utförligt berätta om sin försvunna fästmö. Han har gjort det upprepade gånger. Trots det är det inte alls oproblematiskt att namnge honom. Enligt normal pressetik skulle man inte ha gjort det.
Men det hade varit väldigt svårt att överhuvud taget fortsätta att skriva om mordet på Linda Chen utan att läsarna ändå förstått att den polisen misstänker för brottet är fästmannen.
Men eftersom han namnges är det ännu viktigare än vanligt att ständigt påpeka att han nekar till brottet. Och att han i skrivande stund endast är anhållen."
Läs artikeln här.

Det finns varken rätt eller fel i det här fallet, det handlar enbart om moral och etik.



Cathrine Damberg

Yttrandefrihet på Internet - Om att hänga ut dömda brottslingar

Den frågan har inte varit helt lätt att svara på.  Går man till sig själv och tänker att någon inom dem närmaste blir utsatt för ett sexualbrott så självklart vill man hänga ut förövaren. 
Men ett mynt har ju alltid två sidor. Att det finns sidor på internet som ger ut namn och adress på dömda brottslingar, främst sexualförbrytare, visar på två saker, att man inte litar på att straffet var tillräckligt och att vi är inne i en tid där internet ger upphov till ett ökat intresse för att ha koll på människor omkring oss.

Är man skyldig till en sexualförbrytelse eller ett mord har man gjort sig skyldig till en handling som jag anser är oförlåtlig. 
Men frågan är: Ska man straffas ytterligare efter att man sonat sitt brott?

Visst, jag vill inte gå runt i ovetskap om att min granne kan vara en sexualförbrytare. Dock så fallerar syftet med dessa sidor, när endast ett fåtal domar blir publicerade.

På en av sidorna kriminellt.com  ber man besökarna att själva skicka in domar, och man får vara anonym medlare om man så vill.

Enligt en artikel jag fann på Svenska Dagbladet har man en gång råkat publicera en förfalskad dom, tänk om det hade varit en själv det handlade om? Detta blir på ett sätt att ta lagen i egna händer, vilket känns fel.

Begreppet socialt stigma klingar i mitt huvud, denna form av publicering gör att vi brännmärker den dömda personen. Han eller hon förblir en sexualförbrytare och inget annat, kanske med all rätt? Dock blir det svårt för den dömda att återanpassas till samhället.

Enligt PuL får man inte hantera personuppgifter på ett sådant strukturerat sätt som exempelvis kriminellt.com gör, en del försvarar den här formen av publicering genom att man ska skydda allmänheten och inte brottslingar.

Det faktum att sidorna serverar brottsmål på ett fat gör det problematiskt för anhöriga till de dömda. 

Låt oss säga att Elias pappa har utnyttjat honom sexuellt under ett flertal år, han blir dömd och får sitta i fängelse.

Elias försöker leva ett så normalt liv som möjligt med skola och fritidsaktiviteter, tills den dagen hans klasskamrater hittar domen på hans pappas på en av sidorna. Ibland kanske informationen gör mer skada än nytta?

Ska sidorna få existera? 

När det rör sig om sexualförbrytelse och mord och där man med all säkerhet vet att den publicerade är skyldig anser jag att det är OK, under förutsättning att alla domar som faller under dessa kategorier blir publicerade för annars kan jag ju inte med all säkerhet veta om min granne är en sexualförbrytare eller mördare? Som ni kan se i mina tidigare resonemang är det svårt att uppfylla dessa kriterier så svaret blir nej. För vem ska kontrollera att det som står där är sanna uppgifter? 

Finns det inte bättre lösningar när det gäller att skydda barn?

Jo, en del i det hela är att man inom vård och barnomsorg verkligen 
kollar upp vem man anställer. Bedrövligt nog har misstag gjorts och man har anställt fel person 
och då har kanske dessa sidor varit behjälpliga, men så ska det ju inte behöva gå till.  

/Emma T.

Reklam på bloggar – ett juridiskt problem?

Bloggen är ursprungligen en form av dagbok eller forum där en person kan dela med sig av personliga erfarenheter, uppdatera sina läsare och få feedback på sina inlägg. Sedan 1990-talet har både antalet bloggare och läsare ökat kraftigt. Överallt där det finns många ögonpar finns det även möjligheter för kommersiella aktörer att öka sin avkastning. Det dröjde med andra ord inte länge innan reklam blev ett vanligt inslag på framgångsrika bloggar.

Annonser
När vi talar om reklam i bloggar så är det viktigt att göra skillnad mellan den reklam som visas i ett standardiserat annonsutrymme och den reklam som bloggaren själv gör i sina inlägg. Viktigt, men inte alltid så lätt. De flesta bloggar innehåller reklam som administreras av den bloggportal de är kopplade till. Denna reklam ansvarar bloggportalen för. I användarvillkoren för en av de största svenska bloggportalerna står det klart och tydligt att medlemmen är skyldig att utan ersättning upplåta annonsutrymmet till bloggportalen för annonsering enligt bloggportalens önskemål. Det är dock tillåtet att publicera annonser på övrigt platser i bloggen så till vida annonserna inte strider mot användarvillkoren. Användarvillkoren hänvisar sedan till marknadsföringslagen.

Diskussionen

I Sverige har vi i och med Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen rätt att yttra och framföra våra åsikter utan censur, begränsning eller bestraffning.

Finns det då några juridiska regler som påverkar en bloggares handlingsfrihet?

Under de senast åren har det väckts misstankar om att framgångsrika bloggare skrivit i positiva ordalag om vissa näringsidkares produkter i utbyte mot gratisvaror och betalning. Att göra reklam i bloggar är inte olagligt i sig, så länge som reklamen förhåller sig till de regler som är skrivna i marknadsföringslagen. I det här fallet ligger problematiken i att bloggaren tar betalt för att göra reklam för ett företag i sin blogg utan att informera sina läsare om det de läser är reklam. Det är även problematiskt att bevaka alla bloggar och bevisa att denna typ av verksamhet förekommer. Det är dock inte svårt att läsa mellan raderna när en bloggare tackar ett visst företag för väskan med ett visst märke som har ett visst pris och finns att köpa på ett visst ställe.

Produktplacering

Dagens outfit, shoppingtips, lovord och länkande till företag har blivit allt vanligare i bloggar. Det hela blåste upp ordentligt när Isabella Löwengrip's (Blondinbella) blogg anmäldes till konsumentverket i slutet av 2008. Ärendet rörde sig om vardera eller inte Isabella hade fått pengar från företag för att skriva om deras produkter. Det gick även rykten om att klädföretag hade tagit emot mail från Blondinbellas blogg gällande en skidresa där Isabella gärna skulle vilja ha skidkläder av företagens märken på sig under resan i utbyte mot bilder från backarna samt länkningar från Blondinbella.se. Det är just denna typ av reklam, eller produktplacering, som diskuteras flitigt idag. I marknadsföringslagen står det att reklam måste stämma överens med god marknadsföringssed och att den inte heller får vara vilseledande eller aggressiv samt att den inte får påverka konsumentens möjligheter att göra ett välgrundat köpbeslut.

I ovanstående fall anser jag inte att kunden är upplyst om att han/hon tar del av reklam.

En annan känd svensk bloggare skriver i ett aktuellt inlägg ”tack så mycket X för julklappen!” X i detta fall är ett aktiebolag som skickat en av sina produkter till bloggaren. Även om det i sig inte är något fel med företag som skickar julklappar till sin kunder så bör publicering ”tack för julklappen” tillsammans med bilder och länk till produkten ses som otillbörligt gynnande.

Lösningen?

Vi har en lagstiftning som säger att kunden har rätt att få veta att den tar del av reklam. Men hur långt ska man få gå när det gäller att fälla de som bryter mot den. Jag har även skrivit delar av det här inlägget med min APPLE IPHONE 3GS med Telenor abonnemang . Tack Telenor och Apple! Jag är just nu en misstänkt brottsling. Vad tycker ni ska ske härnäst? Bör konsumentverket granska vår blogg och ta reda på mer om oss som skriver i den? Bör skatteverket granska mina inkomster för att ta reda på om jag döljer vissa av dessa i mina deklarationer? Bör kanske till och med produktnamn och länkar till kommersiella företag förbjudas i privata bloggar? Finns det andra lösningar?


/Martin G

Yttrandefrihet på internet - kriminellt.com

På sajten kriminellt.com hänger man ut dömda sexbrottslingar med personuppgifter som till exempel namn, personnummer, adress, telefonnummer och ibland också bilder på den dömda. Är detta rätt? Fyller det någon funktion? Det är ju som sagt människor som redan har blivit dömda som hängs ut, alltså människor som har fått sitt straff. Det finns en rad problem med det här och jag tycker att det är fel.

PUL

För det första så strider det här mot personuppgiftslagen, som säger att ”all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet” endast får behandlas ”om personen i fråga har lämnat sitt samtycke till behandlingen”. Så det är ju ganska klart att det är olagligt att lämna ut sådan här information på det här viset.

Man kan aldrig vara säker på att den utpekade är skyldig

Det har hänt att uppgifter som har lämnats ut på sådana här sajter har varit felaktiga och att domar som publicerats varit förfalskade. Och det kan såklart få förödande konsekvenser för den som pekas ut. Har man väl blivit stämplad som våldtäcksman, är det inte något som försvinner över en natt bara för att uppgifterna plockas bort från sajten. Och det kan ju också vara så, även om det inte är vanligt, att någon som blivit dömd för ett brott faktiskt är oskyldig. Ska det då inte räcka med att man har suttit av ett fängelsestraff utan att ha förtjänat det? Ska man dessutom bli dömd av allmänheten för resten av livet?

Motsatt effekt

Tanken med sajter som kriminellt.com är att man bättre ska kunna skydda sig själv och sina nära och kära när från sexbrottslingar när man vet var dem finns. Men samtidigt finns det forskning som visar att risken för återfall i nya sexbrott är större för brottslingar som hängs ut på internet.

”Sexbrottsdömda som avtjänat sina straff ska använda sig av den brottsförebyggande träning de fått inom kriminalvården för att kunna leva ett brottsfritt liv när de kommer ut. Sexbrott är starkt skambelagda och utpekanden gör att personen riskerar förlora familj, bekanta, jobb och bostad. Då ökar också risken för återfall.”

Så samtidigt som man själv kanske kan skydda sig bättre från sexbrottslingar, så innebär det att risken för andra att bli utsatta för dem ökar. Hade man kunnat se att uthängningarna bidrog till att sådana här brott minskade hade det varit en sak. Då hade det ju funnits en vits med att ha sidor som kriminellt.com. Men när det nu visar sig att det snarare kan vara precis tvärt om borde det inte vara något tvivel om att de här sajterna är dåliga. Det viktigaste måste ju ändå vara att se till så att den här typen av brott minskar så mycket som möjligt.

Original gangsters

Att kriminellt.com dessutom drivs av den kriminella organisationen Original gangsters gör inte saken bättre. Även om det rättssystem vi har inte fungerar helt och hållet alla gånger litar jag mer på det än på ett grovt kriminellt gäng som säkerligen har förstört livet för många människor.  Även om det är hemska brott som begåtts borde det vara det rättssystem vi faktiskt har som dömer brottslingar. Det ska inte vara upp till vem som helst, speciellt inte Original gangsters.

/Oskar Fjällborg

Yttrandefrihet på Internet- till vilken gräns?

Yttrandefrihet på Internet, men till vilken gräns? Till att börja med är yttrandefrihet inslagen i Sveriges grundlagar och ger rätten att säga vad man vill, skaffa och ta del av all möjlig information. Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar yttrandefriheten i radio, tv medier m.fl. som inte är tryckta. Lagens syfte är att säkerställa en fri åsiktsspridning, ett fritt meningsutbyte samt en allsidig upplysning. Naturligtvis kan inte yttrandefriheten vara total i alla avseenden. Ibland måste man ta hänsyn till andra intressen som väger tyngre än yttrandefriheten. Om dessa intressen inte respekteras i våra medier, kan det i vissa omständigheter innebära att en yttrandefrihets eller tryckfrihetsbrott begås, beroende på i vilket medium överträdelsen sker. Exempel på intressen som i vissa fall har bedömts vara viktigare och väga tyngre än yttrandefriheten, är rikets säkerhet och hänsynen till enskilda människors rätt till integritet och privatliv. Ska en människa som väljer att starta en blogg om ens liv skylla sig själv om omgivningen tar sig friheten och lämnar åsikter och kommentarer som strider bryter mot yttrandefrihet?


Jag bläddrade igenom en del bloggar och blev lite chokad över att det fanns så många minst sagt taskiga kommentarer där. Jag visste att genom yttrandefrihetsgrundlagen som råder i Sverige gick det att säga, skriva vad man tycker, men tänkte aldrig att människor gick så långt att de till och med kallade en bebis för ett missfoster . Det var nämligen en mamma som startade en blogg om sin nyfödda dotter och vardagen som de levde i. Det fanns bilder som föreställde ett friskt barn. När ja bläddrade ner och läste vissa kommentarer blev jag föraktfull. Kommentarer som ” gå och skaffa dig ett liv istället” eller ” sluta lägga ut kort på ditt barn som ser ut som ett missfoster”. Det är otillåtet yttrande enligt yttrandefrihetslagen liksom förolämpning. Är Internet öppet för kränkningar eller ska vi istället se det som information om våra grannar och medborgare? Jag anser att om man läser en blogg och inte håller med det som står där eller blir upprörd, behöver man inte reagera så häftigt och kalla bloggaren för massa olika förolämpade saker. Har man en annan åsikt – är det bättre att yttra den på ett mer diplomatiskt sätt. Genom det skapar man chanser för debatt. Man ska inte heller glömma att alla är olika och vi har rätt att framföra våra åsikter. Men hur man väljer att göra det och om dessa åsikter är relevanta är en fråga som jag anser vara intressant. Det går att vara diskret och mejla bloggaren istället att offentligtgöra vissa känsliga yttrande. Den som startar en blogg och väljer att visa, berätta för samhället om sitt liv borde också acceptera spelets regler. Man kan anse att man ska skylla sig själv, och jag håller med det påståendet. Samtidigt så anser jag att yttrandefrihet på Internet har blivit missbrukad. Människor lägger ut taskiga kommentarer och kanske till och med nedvärderar bloggaren eller hans/hennes familj. Vad vinner dessa människor på det undrar jag? Blir dem kända eller får de upp sin egen självkänsla genom att smutskasta någon annan eller är det suget som driver de att få så många som möjligt att tycka samma?

I mitt exempel som jag tog upp om en mamma och hennes dotter slutade historien med att kvinnan tog bort sin blogg . Påhopp från allmänheten har blivit för grymma och hänsynslösa. Jag tycker att yttrandefrihet har missuppfattats av en del. Det innebär framför allt att framföra en åsikt som är relevant eller i alla fall inte är nedvärderande. Yttrandefrihet på Internet, men till vilken gräns? Blogg är bra för främjade av yttrandefrihet och demokratin samtidigt som att man måste ta an till moral och etik. Hur långt kan man gå i det man säger i bloggar? Hur ”elak” och ”hjärtlös” får man vara egentligen? Är det okej att ta sig friheten och yttra sig kränkande om någon annan eller har vårt samhälle hoppet kvar om en ljusare framtid där yttrandefriheten inte missbrukas på ett vårdlöst sätt? Allt vilar i våra händer…

/ Maria Erlandsen