Allmänintresse - till vilken gräns?

Mordet på Engla Höglund var en händelse som skakade om hela Sverige.
Sättet hon dog på, detaljerna om hur mordet gick till och hur hennes döda kropp såg ut är allting detaljer jag undrar om det svenska folket verkligen behövde veta.
Att livesända hennes begravning är också något jag anser att SVT:s chef Per Yng tog fel beslut om. Hur långt sträcker sig egentligen allmänintresset?

Allmänintresse – till vilken gräns?
Många, däribland jag, blev chockade när den brutala sanningen kom fram att Engla Höglund, 10 år hade blivit våldtagen och mördad av en 42-årig man vid namn Anders Eklund. Det var inte lika många som blev chockade över den detaljrika information som gavs ut om Engla Höglunds döda kropp. Det beskrevs i detalj hur hon såg ut när hon hittades, att hon blivit våldtagen och att förövaren hade eldat på kroppen och ganska exakt vart hon hade blåmärken osv. Är detta detaljer som ligger i allmänhetens intresse?
”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänt intresse kräver offentlig belysning”
På detta sätt beskrivs vad allmänintresse är, och jag tycker inte att det överhuvudtaget ligger i allmänhetens intresse att veta hur Engla Höglunds livlösa kropp såg ut. Det är information, som jag, som utomstående person absolut inte behöver veta. Den väsentliga informationen jag behöver veta är att hon har hittats livlös och har blivit mördad av en man som erkänt allting. Vore jag mor till ett barn som har blivit bestulen på livet skulle jag verkligen inte vilja ta del av detaljer om hur min döda flicka såg ut i tidningarna. Det är sådan detaljrik information som man borde ha hanterat på en mer professionell nivå, allra minst för att ta viss hänsyn till Engla Höglunds minne. En annan viktig faktor inom fallet Engla Höglund är att händelsen inträffade i Sverige, förövaren var en lastbilschaufför som har rest runtom i Sverige och kan kanske därför ha begått brott förr i en helt annan stad. Nyheten känns nära på många olika sätt och det innefattar också allmänintresset, hade denna händelse inträffat i ett annat land hade nyhetsövervakningen förmodligen varit helt annorlunda och absolut inte så detaljrik.

Namn - och bildpublicering - rätt eller fel?
Efter att Anders Eklund erkänt mordet på Engla Höglund var pressen mycket snabb med att publicera hans namn med tillhörande bild, trots att han ännu inte blivit dömd. Enligt pressetiken ska man vara försiktig både med publicering av namn och bild, men under åren så har den tidigare principen om namnpublicering blivit omformulerad när det gäller brottsmisstänkta personer och eftersom Anders Eklund redan erkänt mordet ligger det, enligt mig, i allmänhetens intresse att se hur gärningsmannen ser ut. Genom en bild och ett namn kan andra personer komma ihåg honom, veta något viktigt om honom, vittnen kan träda fram och berätta om de sett honom i samband med Engla Höglunds försvinnande och ge information som kan vara viktig i utredningen.

Livesända en 10-årig flickas begravning är att gå över gränsen.
Om vi går från pressens övervakning av Engla Höglund till TV så kan man ju ta direktsändningen av hennes begravning som ett exempel. De första frågorna jag ställde mig när jag fick veta att Engla Höglunds begravning kunde ses av hela svenska folket var om detta verkligen kunde vara sant? En begravning är något privat, något som rör endast de nära och kära. En stund för familjen att ta farväl, en stund för avsked och avslut. Det allra mest chockerande tyckte jag var att det var Engla Höglunds mamma som själv bett SVT att livesända hennes dotters begravning. Svenska folket hade förvisso visat ett stort engagemang, och visat sin sorg och sitt stöd men att bjuda in oss genom tv-apparaterna att sitta och titta och se hennes begravning är verkligen ett steg över gränsen. Att nästan göra underhållning av sin dotters död, vart är världen på väg då? Den som gjorde det största misstaget i detta fallet tycker jag var chefen för SVT nyheter, Per Yng, som tog beslutet att uppfylla Engla Höglunds mammas önskan. Tittar man då på sändningstillståndet paragraf 6 så står det att:
”Den enskildes privatliv skall respekteras i programverksamheten om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat”
Det är självklart en sak att sända offentliga personers begravningar såsom Anna Lind eller Michael Jacksson men det ger väl överhuvudtaget inte något stöd till att sända en privat persons begravning oavsett hur stor medieövervakning det tidigare varit. I Per Yngs fall tycker jag han tog fel beslut och jag anser inte heller att han kan styrka sitt beslut på ett publicistiskt korrekt sätt. Hade det varit jag som fått bestämma hade jag aldrig sänt begravningen, tur var väl att den hölls en varm sommardag då inte många människor satt framför tv:n. Men hur blir det nästa gång någon mördas, ska vi sända alla begravningar på tv, ska ordet privatliv dö ut? Även en död person ska visas respekt och vördnad. Allmänintresset spårar ur och snart vet vi alla lika mycket som polisen.


/ Mia Johansson